Sommarutmaning!

Ett brev av Michaelas familj väntade på oss i övre stugan då vi anlände till holmen. Tack för den roliga sommarutmaningen:)  Dock vädret var så fint att pusslet fick ännu vänta...

Dags för nästa familj att bosätta sig på Beijarholmen...

Ivriga och med lite spänning inför det kommande reste vi iväg från Tavastehus till Mövikens hamn för att träffa Börje som mötte oss där. Vi blev varmt emot tagna och fick en ordentlig rundtur på holmen, som var mer än vad vi kunde vänta oss.

Vyerna från nedre stugans terass...

…och från barnens sovrum!

Hej då!

Vi tackar så innerligt mycket för oss! Det var fantastiskt och jag hoppas att vi någon gång får en chans att återse Beijarholmen. Jag tänkte att jag vill avsluta med en bild av hela familjen, men glömde be någon av sista veckans gäster ta den bilden. Därför försökte vi med självutlösning. Här skulle vi fångas på bild:

Det blev inte mer komplett än så här förrän tålamodet tog slut: Från vänster Elmer, Anttu, Frida, Filips öra och Ela.

Men Filip fastnade på ett par andra bilder:

Tack för oss! Jag hopps ni kommande beijarholmare lägger pusslet och kompletterar klottret på dassväggen.

Kär ö har många namn

Många pekfingrar har illustrerat fraser likt "Där är vi!". Åtminstone har hela ön bleknat under ett slitet område på sjökortet på stugväggen. Om jag inte missminner mig är kartan daterad någon gång på 1960-talet. Som ex-namnforskare kan jag inte låta bli att tycka att namnkaoset kring vår ö är intressant. Något Beijarholmen finns inte alls på det här sjökortet. Börjes ö heter här Bärgarh, medan vår ö heter (ett knappt urskiljbart) Rish. Namnet Risholmen används också på den kopia av grundkartan som finns i hörnskåpet i Gula huset. En omfattande namngranskning av våra sjökort gjordes av Forskningscentralen för de inhemska språken, på 1990-talet skulle jag tro, och då har Bärgarholmen ersatts med Beijarholmen - men fortfarande som beteckning för ön norr om vår ö. Samtidigt har vi namnet Beijarholmen för den postadress som ger utdelning i lådan bakom båthuset.

Så blev det sommar en dag

Vi har använt en enda sorts skodon under vår tid på Beijarholmen. Gummistövlar. Eller så har det varit barfota utan stumpor och skor. Det har varit ett arrangemang som har bjudit på direktkontakt med varma klippor, då solen har behagat visa sig. De solfria och regniga dagarna har gummistövlarna gett bra skydd både mot väta och eventuella ormar. Andra har sett någon, men inte jag. Jag undviker att titta så noga.

Nu ser vi fram emot att också den sista familjemedlemmen inleder sin semester, så att vi får en hel vecka på holmen. Veckosluten har vi utnyttjat väl. Endast skolavslutning och studentdimission höll oss borta. Vi hoppas på ett omslag i vädret så att vi kan utöka våra tre soldagar hittills i sommar med minst lika många till. Och gå barfota.

Snökänsla

Den kom med ett smatter mot plåttaket på Gula huset - hagelskuren på midsommardagen. Ändå är det någon som gör så att blommorna blommar. "Och nu så har sommaren kommit, och jag har just tagit bort snön." Vädret är vad det är och blir vad det blir.

Havet - där är havet

Det allra finaste av allt fint på Beijarholmen är vyn. Man sitter där på Gröna husets veranda och scenografin förändras beroende på klockslag, väder och vind. Ibland seglar en båt eller en fågel över scenen. Det är ett skådespel som är beroendeframkallande. Och ger ro.

Våra djur

Vi har haft harungar i skogen, en svanfamilj i viken, ett måsbo på taket och myror i köket. Men inga myggor.

Jag kom tillbaka från dagens första dassbesök och träffade en dunig harunge framför stugtrappan. Den hoppade omkring i närheten av stugan hela förra helgen, men nu under midsommar syntes inga harungar. Vi hoppas den har blivit bättre på att gömma sig.

Svanfamiljen kommer varje kväll för att äta i viken. Den ena föräldern vakar över de fyra ungarna och fräser om vi kommer för nära, medan den andra håller sig mer på sin kant.

Måsungarna kläcktes i veckan och vandrade omkring på taket hela midsommarhelgen. I går, innan vi åkte i land, damp de ner från taket. Det gick snabbt och hade varit roligt att se. De stod alla tre och pep vid takkanten. Jag gick in för att hämta kameran och när jag kom ut ett par minuter senare sprang de omkring i blåbärsriset som yra höns. Men föräldrarna samlade dem snabbt och tog dem med upp på flaggberget. Där lämnade vi dem och hoppas de ska klara sig bra i stora världen.

På tal om blåbär, så tror jag holmen bjuder på de första mogna smultronen när vi kommer ut på fredag.

Kallt och gott

Enligt Husis blev vår midsommar på Beijarholmen den kallaste på 30 år, men vi hade det varmit och gott i stugan. Mellan regnskurarna hann vi med bastu, simning, flagghissning, kanotturer och flagghalning.

Badbryggan på klipporna är så nära till hands att barnen inte har låtit sig störas av att badtempen torde vara väldigt låg. Det är en fördel att vi saknar vattentermometer, då vi vuxna troligen skulle tycka att den är för låg för dopp i tid och otid. Roddbåten och de två kanoterna ger oss havsperspektiv på vår ö och samtidigt både motion och tidsfördriv. Spelkorten har också varit i flitigt bruk och tv:n har bjudit på fotboll från Brasilien.

Gula huset har charmat alla våra gäster hittills. Också midsommargästerna hade tänkt sig något mer anspråkslöst och bäddade glatt ut bäddsoffan och hängde påslakanet över den provisoriska gardinstången för att hålla högsommarljuset ute. Gula huset har blivit målat och betydligt gulare sedan vårt första besök i maj. Vi hann också börja prata om Gråa huset innan målarna förvandlade det till Gröna huset. Vi stoltserar också med en ny flaggstång, som invigdes lördagen den 14 juni, då Filips 7-årsdag firades på Beijarholmen.

Vårö

Den 17 maj fick vi ett varmt välkomnande på Beijarholmen, både av vädret och av Börje. Gudingarna låg ute på skäret och när vi gick ner mot stranden vid det gråa huset skrämde vi upp en ejderhona som säkert låg på ägg. Hon tyckte knappast att vi var särskilt välkomna, men kan kanske leva med oss.

Vårt korta första besök gav hela familjen planer för kommande vistelse. Någon vet att fiskehåven måste lagas, någon att det behövs en duk till terassbordet, någon att det behöver grävas mask. Snurran till roddbåten i båtskjulet väckte också ett tydligt intresse. Norrsidan består av branta strandklippor, vilket kanske bekymrar en småbarnsmamma lite grann.

Här bloggar vistelsestipendiater som besökt SFV:s Beijarholmen - en fyra hektar stor holme belägen i Barösunds yttre skärgård i Ingå. På holmen finns två välutrustade stugor med kök, matrum, sovrum och var sin bastu. Stället lämpar sig ypperligt för en barnfamilj, och den ena byggnaden kan utmärkt fungera som gäststuga.

Varje år i december kan lärare och barnträdgårdslärare på www.sfv.fi ansöka om vistelser, som fördelar sig såhär: en lärare under perioden 15.5—14.7, en färdigt utbildad barnträdgårdslärare under perioden 16.7—15.9.

 

SFV:s logo